Nathaliekrauss

 I Femton år har jag levt ett liv som inte alla andra behöver leva.
och visserligen måste det betyda något eftersom att allt det som har hänt just har hänt mig.
Och jag vet att jag har varit världens förjävligaste unge själv
hur många gånger har jag inte åkt ut och in på fosterhem och behandlingshem och gud vet vad.
jo ett antal gånger och det här var sista gången.
kan inte förstå att det var för mycket begärt att ni skulle ge mig lite kärlek
för det var det enda jag krävde av er, men varken någon utav er gav mig den kärlek jag behövde.
Tårar, skrik och slagsmål nästan varje dag var det förut
och jag ångrar så himla hårt att jag slog tillbaks också
för då lätt jag er vinna så dom kunna ta mig
jag är så trött nu så därför skriker jag dethära
mamma för det är mest dig jag är så besviken på
du fattar inte vad det är jag vill ha, visst jag får jättemycket saker av dig
men det är inte det det handlar om att andra får allt på silverfat
det handlar om kärlek att kunna visa respekt
det har vår familj eller släkt aldrig kunna göra för varandra
och nu e jag trött på det hära,
så många som har gått bort som har stått mig nära och jag kan ha skuldkänslor för även det.
men ändå är det inte mitt fel.
men du lämnade mig i en sorg mamma, du lämnade mig i en fetångest bland skuldkänslor upp till halsen.
och allt du har att komma med är att det bara är mitt eller min brors fel men det är inte så.
för nu är jag så jävla trött på att du inte fattar det.
Allt jag har och säga är att jag inte orkar mer.
för så fort jag mår bra så måste du trycka ner mig för att din egna självkänsla ska bli stabil.
jag ångrar allting och jag ångrar att jag ens valde att ha kontakt med dig.
Det jag skriver kanske känns men även det du gör känns ska du veta
Jag försöker som in i helvete och anpassa mig efter dig ska du veta
Och alla krav du ställer försöker jag anpassa mig efter.
men även om jag gör någonting som är eller har varit bra så har du aldrig sett det.
för du blundar för sanningen.