Nathaliekrauss

Som dom flesta vet har jag mått väldigt dåligt på senaste tiden, har hamnat i en riktig deprission
Som har gjort att jag rasar ner i vikt nu, jag kräks upp maten & nu är jag på ruta ett igen
har haft ätstörningar innan men under en lång tid har det faktiskt varit bra, och nu har de vänt igen
jag kräks alltså upp maten, och folk som tror att jag sitter och "myttar" om detta
snälla förfan ge er, skulle aldrig sitta och hitta på att jag mår såhär dåligt.
det är väldigt onödigt för er som inte känner mig och bara öppna käften när ni inte vet ett skit om hur mitt liv ser ut just nu & Ja jag blir fucking irriterad, för ni är så barnsliga som kan yttra er mer eller mindre bakom en skärm
sen när man ser er i verkligheten så är ni inte så uppkäftiga längre, har sagt tidigare att jag går på bup-möte
på bup hamnade jag när jag va cirka 8månader, för att min pappa skulle bli utvisad ifrån sverige
Och nu tänker ni såhär "nu ljuger hon igen" but fuck my ass , det här är mitt riktiga liv
och jag menar inte att jag satt och öppna käften när jag va åtta månader och sa "snälla utvisa inte min pappa"
men det är rätt sorgligt att en del tror det, det sorgligaste är att folk inte har någon självrespekt alls
men har man inte varit i träsket så kan man ju inte sätta sig in i sitautionen eller hur?
Jag kan säga det här rakt ut för folk som tror att jag har ett perfekt liv, Mitt liv är långt ifrån lätt
Jag har kämpat i snart sexton år med att min pappa lämnade mig när jag föddes och skaffade sig en ny familj
dessutom med en fru som hatar mig, det var första gången för ett och ett halv år sen som jag lärde känna min pappa och nu har han lämnat mig ännu en gång, kan ni tänka er det? att bli riktigt sviken av båda sina föräldrar.
ni som har blivit det vet vad jag pratar om precis just nu, och varför ska JAG skämmas för det?
Men det är alla vi barn runtomkring som blir drabbade, när föräldrarna gör såhär
Har blivit så sviken i mitt liv så jag lever med en stark ångest, som jag äter mediciner för
har försökt ta mitt liv ett antal gånger, och jag säger inte detta för att ni ska tycka så synd om mig
det är inte det det handlar om , utan ni ska se saker ur ett annat perspektiv
Jag har inte varit i skolan på ungefär 5 veckor och för första gången idag gick jag till skolan
och jag kan säga att jag somna i skolan, jag vet att det är alldeles för mycket just nu
Jag kämpar ihjäl mig, för att fixa saker till andra runt omkring mig, jag jobbar stenhårt för alla andra
och nu signalerar min kropp, att detta inte funkar längre, jag rasar i vikt & mitt blodtryck är lågt
jag känner mig som en vandrande pinne just nu , jag förlorar hur mycket blod som helst
och jag får inte i mig någon näring, det är knappt att jag orkar fälla en tår längre ska ni veta
för jag är så trött på det man ska kalla livet, jag har varit självmordsbenägen i ett antal år och haft panikångestattacker jag har skärt armarna så att de syns, och jag söker inte uppmärksamhet för det
Att skära sig handlar om att få smärta någonannastans än i hjärtat och själen,
Jag har insett nu att detta inte funkar längre, min kropp säger ifrån nu.
Och att jag inte äter beror inte på att jag vill bli smal för det är jag redan
och underviktig, När jag mår dåligt så reagerar min kropp såhär

Jag vet att så många flickor och pojkar har det precis som jag är, men ni som kan stå emot det ni är modiga